”Utställningstiteln är träffande: Mellan katt och kvadrat. På ett fångande sätt beskriver den de delvis polariserade utryck som de båda konstnärerna här uppvisar. Mellan de naiviserande fabelfigurerna hos Amalia Årfelt till det stramt återhållna tilltalet i Birgitta Muhrs monotypier anas en uttrycksmässig och visuell skiljelinje.”
”Utställningstiteln är träffande: Mellan katt och kvadrat. På ett fångande sätt beskriver den de delvis polariserade utryck som de båda konstnärerna här uppvisar. Mellan de naiviserande fabelfigurerna hos Amalia Årfelt till det stramt återhållna tilltalet i Birgitta Muhrs monotypier anas en uttrycksmässig och visuell skiljelinje.
Källa: https://www.omkonst.se/23-arfelt-amalia-muhr-birgitta.shtml
Men existerar den egentligen? Det kan man fråga sig efter att en tid vandrat runt bland de grafiska verken och objekten. Rent visuellt ger och tar de båda konstnärerna av varandra, och utställningen blir mer öppet inbjudande än den kanske skulle ha varit med enbart en av dem representerade. Den sökande viljan och det förutsättningslösa experimenterandet med de olika grafiska teknikerna har Årfelt och Muhr också gemensamt.
Monotypi är en teknik som inte alltid setts på med så blida ögon av mer traditionellt inriktade grafiker. Samtidigt ligger det unika verket, och svårigheten att göra upplagor, närmare den oförutsägbara, konstnärliga processen. Monotypin, eller som hos Årfelt papperstrycket (collografin), med alla de variationer och tillfälligheter de kan bidra med, blir då snarare som en konstnärens lek med tankens fria kreativitet.
Alla Birgittta Muhrs grafiska verk är just monotypier medan Amalia Årfelt däremot visar exempel på collografi, stenlitografi, akvatint, mjukgrund och torrnål, för att nämna några. Ändå hålls utställningen samman då teknikerna trots allt inte är så väsensfrämmande: de är tryck på papper.
I skulpturerna däremot visar intentionerna på en tydligare vilja att söka sig mer diametrala utposter. Den minimalistiska återhållsamheten hos Muhrs Turning time får här en kontrasterande verkan mot Amalia Årfelts varmt humoristiska Mopshund.
Och Muhrs väggskulptur i järn, Aero, med ett antal mjukt cirkulära former i ett slags senmodernistisk tradition, ger Årfelts Katt i keramik något att fundera på – vilket den att döma av dess häpna ansiktsuttryck med uppspärrade ögon är i full färd med att göra. Det här är en utställning väl värd att besöka såväl för den varma humorns skull som för de visuella variationerna i formalfabet tjänst.
Stockholm 2023-11-07 © Leif Mattson”
Läs hela artikeln av Leif Mattson: https://www.omkonst.se/23-arfelt-amalia-muhr-birgitta.shtml